millimys.se

Jag vet egentligen inte om jag kommer att publicera Det här inlägget... Men jag känner ett behov av att skriva av mig..

Efter jobbet idag körde jag till Lund för att köpa biljetter till förhandsvisningen av En kvinna bland män. Kommer dit och ska gå in genom dörrarna & får genast ett ganska motigt bemötande av de innanför dörren om att kön är längre bak. Ok.. Jag tar den andra dörren och bemöts av idel sura miner. Inga leenden så långt ögat kunde nå. Inte ens då jag med ett leende frågade om kön var bakom dem... Smittades nog direkt av den beska stämningen men tänkte inte mer på det. 

Det klämde sig människor bakom mig och framför mig för att komma förbi till toaletterna. En av de som klämde sig fram sa ursäkta eller något i den stilen. Inga leenden. 

Jag räknade människorna som trängde sig i foajén och överslagsräknade att jag skulle behöva stå 1,5-2h för att få biljetter... Men någon sådan tid hade jag inte... Så jag vände på klacken och gick ut igen... Men med ett leende - men mötte inte ett enda! 

Skulle gå över övergångsstället vid Filmstaden mot Mårtenstorget, men tror ni bilarna stannade. Inte då. Bara ihopbitna läppar. 

Jag går vidare och ska gå över gatan samtidigt som det kommer en cyklist. Vi kan först inte enas om vilken sida vi ska ta om varandra. Jag skrattar. Får en likgiltig (sur) min tillbaka. 

Går in på Coop - inte ett leende på hela vägen. 

Går tillbaka till bilen, nu är leendet mindre eller till och med borta. Jag känner så starkt jag vill aldrig bo i Lunds stad! Sikka tråkiga människor som rör sig här! 

Fy så tråkig känsla! Hoppades lite att det berodde på måndag eller nått... Men jag blev starkt påverkad av denna uppgivenhet och tråkiga miner som jag mötte överallt! Så med det sagt önskar jag er alla en trevlig kväll! Och Du bjud på ett leende - det kan göra en annan människas dag 💖