Efter 54 dagar...

Nu sitter jag på Bromma flygplats. I väntan på ombordstigning. Så många människor, stora och små som väntar på flyg. Idag är den 54:e dagen jag har varit ledig. Imorrn börjar jag jobba igen. Funderar på om jag kommer att hamna i ekorrhjulet igen. Eller hur lång tid det tar innan jag hamnar där igen.
Fast jag vill inte hamna där igen. Jag vill behålla mitt semesterlugn. Jag vill ha tid för familjen. Jag vill inte stressa iväg för att försöka hinna med så mycket som möjligt under dygnets 24h.

Men frågan är hur ska jag nära mig år för att inte hamna där igen? I stressens klor?

Har hittat lite smarta planeringsverktyg för att kunna strukturera upp såväl arbete som mina övriga åtaganden. Ett av mina problem är väl egentligen att jag har svårt att vänta. Jag kan vara extremt handlingsbenägen och vill göra saker på en gång. Men det tenderar ju också att bli stress då jag har många bollar i luften.
Så vi får se hur detta blir. 

Men att stanna upp och skriva. Det ska jag göra. Skriva för mig är både återhämtning & energigivande. Får en chans att både lämna det jag behöver lämna & få nya energigivande tankar. 

Nu fick vi besked om att det är klart för ombordstigning ❤️ 
Puss å kram