Juletid...

Av någon anledning så drabbas julen ofta av sorg... Det är inte bara en månad av glädje och frid utan kantas många gånger av sorgefulla avsked eller sjukdom...Just detta året är vi i vår familj förskonade från sorg, men den gör sig påmind ändå. Kanske är julen en sådan högtid när vi stannar upp, ger oss tid att tänka och känna efter lite mer... Kanske går luften ur ballongen just vid jul, när den inte längre klarar att hålla emot det som tränger inifrån. ..
 
Hursomhelst, jag brukar ofta sända ut en tanke kring jul genom ett blogginlägg som kanske berör, peppar, visar att det finns någon som förstår (tror sig förstå iaf). Kanske är det bara ett sätt att bearbeta mina egna känslor...
 
Men det som slagit mig i år är hur svårt det är att stå vid sidan av när någon känner sorg, jag skulle så många gånger vilja ta det där som gör ont och kasta det så långt bort det bara är möjligt! Att stå bredvid och känna maktlösheten blandad med ilska över "varför just nu? varför just jag?" hos den som drabbats. Att finnas där som vän, som medmänniska är nog det viktigaste vi kan göra för andra <3 Så glöm inte bort varandra i jul, glöm inte bort varandra någonsin! 
 
 

Puss & kram