millimys.se

Som liten var jag kanske inte särskilt bra på nått... Jag var en glad medelmåtta eller något lågpresterande som inte lyckades särskilt väl inom varken idrott eller annat...skolan tog jag mig igenom med godkända betyg, inte mer.. Kommer visserligen ihåg en gång i 9:an då jag trodde att jag skulle lyckas på ett prov, men gjorde inte det... Det var tufft...

På gymnasiet vände min "icke-plugglust" i 2:an... Då började jag intressera mig för historia. Såväl litteraturhistoria som lokal historia om timmerflottningen på Umeälven...

Efter det fortsatte jag väl vara en medelpresterande...

Jag började plugga vidare till förskollärare efter ett år med samisk kultur o historia på universitetet...plugghästen i mig började sakta växa fram...

Sen dess har min inlärningsförmåga ökat, mina kunskaper har förbättrats inom flera områden...

Jag har de sista åren tränat mer o mer o hittade mina styrkor...jag ville vara "bäst" inom mitt område...känner pressen på spinningcykeln att lägga på det där lilla extra både i motstånd o fart! Så är det alltid...jag måste visa att jag minsann inte fegar...jag måste ligga i fronten...varför?

I takt med träningskrav följer matkontroll o sockermissbruk..något är fel...väldigt fel...

Jag börjar plugga igen 2013 efter ett par års uppehåll efter alltifrån dramapedagogik till magister inom utbildningsvetenskap. Jag känner att jag hittat hem! Det är speciallärare jag ska jobba som! Nu kommer jag äntligen att kunna blomstra o hjälpa så många barn som möjligt!

Jag får VG på första examinationsuppgiften. Herreje vilken lycka! Ett bevis på att har valt "rätt"!  Pressen ökar inför andra ex.uppgiften... Att få TVÅ VG efter varann är väl ändå att ta i?! Men jag får ett till... Lycklig ja, men åt helvete vilken ångest det skapar! Nu vill jag ju ha FYRA till!

När jag gick i mellanstadiet visste jag inte vad prestationsångest var... Jag var aldrig duktig...så jag hade inget att leva upp till...men en person i min närhet hade väldiga krav på sig... Hon gjorde allt för att undvika att utsätta sig för en specifik situation där hon var tvungen att tävla...hon tog tog till drastiska åtgärder...NU förstår jag! ❤️ Fy fasen för prestationsångest!

Sänk kraven! Ja, det ska jag göra!

Mindfulness, det ska jag pröva!

Prioritera, ja det ska jag göra!

Stanna upp, njuta, bortprioritera det ska jag göra!

Leva, det ska jag göra!

För det finns bara en av mig! Det har jag insett! Tack alla ni för era fina ord, kramar o bannor irl! Love u!

Puss å kram