Himmel och helvete på samma gång!

Förlossning....eller...
När vi båda var på plats fick jag en tablett (den beryktade Cytotec) för att få värkarna att komma igång... 10 minuter efter kom första värken. Jag andades på utan större obehag...väntade bara på att det skulle komma igång så jag kunde ta lustgasen...
 
Efter ett par timmar kom en sådan PANIK som jag aldrig tidigare har upplevt! Jag misströstade big time och jag kände att om jag föder på vanligt vis kommer jag starkt att riskera min egna hälsa. Så när det var dags att ta den andra tabletten (4h efter den första) pratade vi med såväl läkaren som BM som faktiskt tog mig på allvar och gav ett halft löfte om att vi skulle få snitt på morgonen....Alltså ingen till tablett i detta skede...
 
"Efter länge väntan i vaket tillstånd för både mig och Tommy under natten kom så läkarronden på morgonen... Den manliga läkaren tyckte att det var dumt att vi inte "fortsatt" förlossningen genom att ta fler värkstimulerande tabletter...men samtidigt tyckte jag ändå att vi fick förståelse för vår oro... Hur som helst så ordinerades en stor frukost till oss för att därefter ta den andra tabletten....då hände inget nämnvärt heller...var förresten öppen 1,5-2cm ända från lördagskväll och livmodertappen var halvmjuk så de var ett gynnsamt läge...men icke blev det någon bebis inte...efter den tredje tabletten kom läkaren in vid 16-tiden och sa att de planerar in ett snitt istället...så vi fick ringa faster och fråga om inte Melvin kunde stanna lite längre..."


 "Så 17:16 kom vårt senaste mirakel ändå till världen skrikandes och med jättefin färg!! Det var nog det bästa att hon mådde så bra trots att hon föddes sex veckor för tidigt....<3 Men för mig var det tyvärr inte över där.... Vi kom upp till avdelningen jag och Tommy efter att jag fått träffa vår dotter en liten stund och fick hålla henne....
 
Sen fick jag ett morfinliknande preparat för att hålla smärtan borta från snittet....men det skulle jag ju inte tagit....hatade hur det fick mig helt drogad...sen påverkade det andningen varpå paniken kom....läkare kom och mitt blodtryck steg all världens väg... Till saken hör att läkaren tyckte inte att jag skulle ta fler blodtryckssänkande mediciner...så det var nog första missen på denna hemska resa som följer.... Under hela lillasysters andra levnadsdag var jag så dålig så jag fick inte komma upp ur sängen....jag fick magnesium intravenöst (en 350ml stor spruta) detta kunde ge lite brännande känslor sa doktorn....MEN det var helt hemskt!!!!
Det kändes om om mina handflator, munnen ja allt brann på min kropp samtidigt som jag låg i en kokhet bastu... Trycket vägrade att komma under kontroll och eftersom de på förlossningen inte hade tillräckliga resurser att övervaka mig hela tiden som sig bör med magnesiumdropp eftersom en av biverkningarna är att man SLUTAR ANDAS! så blev jag förflyttad till BarnIVA, vuxeniva hade fullt...
 
Men när jag väl kom dit stabiliserade sig mitt tryck...de var helt underbara de som jobbade kvällen/natten där. Tog hand om mig så bra. Så imorse bar det åter iväg till förlossningen....för fortsatt vård. Läkaren halvt om halvt lovade mig att jag skulle få komma upp på vårdavdelningen igen....men TJI fick jag då trycket steg igen!! Blodtryckssänkande medicin intravenöst igen :( fast ingen magnesium denna gång!!!! Men att få träffa min dotter det kunde jag ju vänta med! :(
 
Kunde inte hålla tårarna tillbaka ikväll då hon var två dygn gammal och jag inte sett henne sedan hon var ett par timmar!!
 
 
 
Men så arbetar det underbar människor här som såg till att de hämtade henne på neonatal till mig! 2h gos med lilla stumpan gjorde även susen för mitt blodtryck som sjönk! Sen när jag kom tillbaka fick jag gosa med både man och son!! Så nu har vi förhoppnongsvis hittat den bästa blodtrycksmedicinen. Till saken hör att när trycket gick upp idag kunde jag själv urskilja tecknen...men läkaren dröjde med besked om medicin så det kunde lika gärna gått så långt idag som det gjorde igår.... Tyvärr är det läkarna jag är mest besviken på inom vården....det är 50 olika och de är alla kopplade till en vid OLIKA tillfällen....ju fler kockar m.a.o.
 
Nu går jag på en tredje medicin då jag fick prata med ytterligare en annan doktor som visade sig expert på havndeskapsförgiftning....och hon gav mig ny medicin igen....fast med utgångspunkt i mina önskemål om att fördela fler mediciner över dagen för att behålla trycket på en jämn nivå...men det skulle jag i sin tur trappa ner för att bara äta en njurmedicin....så vi får se... Hoppas på att få röra mig mer fritt imorrn så jag kan ta hand om vår dotter och lära känna henne"
 
Mitt i denna veva började jag få lite "ryck".... Huvudet knyckte ofrivilligt, händerna ryckte o benen ryckte:.. Jag frågade vid ett par tillfällen om det kunde vara någonslags clamsi (krampanfall), men det trodde de inte... Säkerligen bara för att inte stressa upp mig o riskera ännu högre blodtryck...
 
Ellie 3dagar...
 
"Nu känns det faktiskt som att jag börjar en ny fas :) att jag börjar blicka framåt och tänka på tiden när jag inte medicinerar längre :) i natt är första natten på 1,5 vecka som jag faktiskt sovit bra! 6h sömn helt underbart! Sammanhängande också mer eller mindre!! Jag fick en ny medicin insatt igår: Enalapril....visken och adalat ska plockas bort.... Men så läste jag på FASS om Enalapril och den får man inte amma prematura barn med.... Så jag hoppas att jag slipper äta den å länge så jag kan ge min dotter min egen mjölk!! Väntar på ronden nu så jag ska höra hur planen ser ut? Hur länge ska jag ta den innan vi gör nya förändringar.... Det måste ju i dig var ett himla bra friskhetstecken att jag tänker mig utan mediciner ;)"
 

Redan på vuxeniva hade jag börjat pumpa för att bröstmjölken skulle komma igång...Men jag hade slängt det jag hade lyckats pumpa ut. Jag fortsatte så fort jag kom tillbaka till avd 44..Då var Ellie 3 eller 4 dagar gammal och fortfarande kvar på Neo.
 
En av dessa dagar kom ytterligare en NY läkare och jag berättade om min farhågor med medicinen...att man inte kan amma prematura barn med den i blodet...så hon tyckte bara att då kan du sluta med den...tittade lite i min journal och tänkte väl att det skulle stabilisera sig... jag blev minst sagt lite paff, men överlycklig över att jag nu skulle få chans att ge min lilla flicka min mjölk!
 
 
Personalen på Neonatal kollade upp hur många timmar det skulle ta innan medicinen var ute ur mitt system och vi kunde börja ge min mjölk. Sedan dess fick hon bara min mjölk! Och för att ge tillbaka lite donerade jag överskottet av bröstmjölken som till sist hamnade på 11,2liter på 1,5månad... Känns bra att veta att andra små barn kan få en bra start i livet tack vare min mjölk...
 

26/12 -11

"Ja nu känns det som att allt verkligen börjar gå på rätt håll igen! I fredags blev jag utskriven från vårdavdelningen och fick ett rum på neonatal med min dotter istället :) Så härligt att få vara nära henne och ha henne hos mig! Hon behöver sedan i fredags (tror jag det var) ingen övervakning alls! Hennes första levnadsdagar hade hon ju både EKG och en puls och syremätare. Så nu kan hon vara hos mig i stort sett hela tiden :)

Jag fick idag börja kolla sonden själv innan jag matar henne. Härligt är att amningen faktiskt också börjar fungera bra, hon äter nog inte mer än 10ml från bröstet men det är ju en sån bra början!! Imorrn ska vi ha samtal om "hemsjukvård", men eftersom Melvin (storebror) har träffat barn som sedan utvecklat vattkoppor så måste vi nog vänta in hans inkubationstid innan de får träffas och vi får komma hem... Men Tommy ska ringa VC imorrn för att höra om vi kan med ett blodprov kolla om han bär på viruset. Om han inte gör det borde det ju vara fritt fram att komma hem till nyår!!!! Hon ska bara kunna hålla sin temperatur, nu ligger hon på värmemadrass nämligen... Men de har fått sänka temperaturen två dagar i rad, nu står den på 35,5 och den går ner till 34 så om ett par dagar borde det vara rätt stabilt :)

Annars känns det som att jag bara försöker njuta av livet och få så mycket som möjligt som "vanligt". Får ju komma hem och träffa Melvin varje dag så det känns jättehärligt!! Sedan dan före julafton har jag varit hem en stund varje dag <3 Så nu ser vi bara just på framtiden!"


Kommer ihåg den ångest jag kände inför att inte räcka till...till 100% för alla...utan bara sisådär 80-90% på vart håll... Glömmer aldrig när jag var hemma en dag med Melvin och Tommy var inne hos Ellie...


Melvin hade fått Mack i julklapp och den blev hans favorit direkt!
 

när det var dags för mig att börja göra mig iordning för att åka tillbaka till Ellie..Melvin sov och jag väckte honom halvt för att säga hejdå...Då blev han så ledsen och ville att mamma skulle stanna. Vi höll om varandra och grät båda två och bara kramades...Det var ett sånt starkt ögonblick som jag aldrig kommer att glömma!!! Där har ni känslan av att inte räcka till... ;(


28/12-11

 

"Vi hade hemsjukvårdssamtal idag!!! Om bara lillstumpan kan hålla temperaturen så får vi komma hem till nyår! Vi tog bort värmemadrassen nu ikväll och hennes temp utan den ligger nu på 36.6 så det bådar himla gott!!! :) Tänk att få vara hemma och att hon äntligen får träffa storebror!! De har ju nämligen haft vattkoppor på hans dagis plus att han har en kusin som har fått som han träffat...så han har ju inte fått komma in på avdelningen än....så allt känns så himla bra nu! Läkaren sa att hon har fått ett visst skydd via moderkakan också från mig mot vattkkoppor i.o.m att jag haft det! Nu kommer vi bara att vara extremt restriktiva mot besök hemma :( ingen får tyvärr komma och hälsa på.... Lite längre fram kan man få träffa gumman ute... Men det väntar vi med några dagar.... Så får man tycka vad man vill om det, men vi vill inte riskera hennes hälsa efter alla dessa turer nu!! Så nu håller vi tummarna att det blir bra allt!!" 


Det var ju som sagt inte bara en sak som gick emot denna tid...vattkopporna som gjorde att Melvin och Tommy inte kunde bo med oss inne på Neonatal i familjerummet... Att vara ensam med en liten en som skulle sondmatas var 3:e timme dygnet runt det tog minst sagt på krafterna....

Men så äntligen kom nyårsafton och vi skulle få åka hem! Mötet mellan lillasyster och storebror var helt oslagbart! När vi kom hem fick Melvin hålla Ellie för första gången! Och så STOLT som han var då har jag aldrig sett honom!

Första mötet mellan syskonen Strömberg! Ellie var nu 13 dagar gammal och fick för första gången komma hem!
 

För att toppa all problematik så fick faktiskt Melvin vattkoppor dagen efter Ellie kom hem...12 dagar efter det var det Ellies tur...Det hela läkarkåren på Neonatal hade fasat för...Men det gick bra! Ellie fick anti-virus och det blev en lindrig inflammation...Nu vet vi dock inte om hon har bildat egna antikroppar eller om hon kan få vattkoppor...
 
Två har gått och jag känner äntligen att jag kan släppa alla dessa händelser...Ibland är det lättare att lägga locket på för att ta upp alla dessa känslor och upplevelser när de starkaste känslorna lagt sig...Men man får ju ALDRIG låta något traumatiskt gå obearbetat....
 
Puss å kram