Måste bara pysa lite…
De rör sig minst sagt mycket nu. Vill inte älta eller vältra mig i det som är jobbigt, men behöver ventilera… pysa lite för att orka vidare.
Det är så uppenbart att när det varit mycket under en längre tid så är pansaret/skyddet/skärmen så mycket tunnare… jag är mer känslosam. Bräckligare. Mänsklig rent av.
En av mina superkrafter är att jag lever här & nu. Alltid. Det mesta (ja det mesta) rinner av som vatten på en gås. Men när gåsen är genomdränkt så blir den också blöt.
När människor inte beter sig som förväntat. När ens nära råkar ut för olyckor. Känner mig maktlös. Men sakta sakta i takt med att jag pyser så får känslor av glädje mer plats igen. Bara av att skriva! Det är rent av fantastiskt!
Men mest av allt. Jag är kanske inte så stark som jag tror. Men det är okej! ❤️
Jag är. Alltså finns jag.
Hoppas ni får en underbar helg!
