När en sorg övergår till lycka <3

Den 3 januari skuttade vår Månen vidare till kaninhimlen. Det är alltid så ledsamt när någon går vidare. Barnen blev jätteledsna, men samtidigt är det en del av livet... Ellie ville bära honom till hans sista vila, vilket vi är så berörda och stolta av. Det är inte en självklarhet att hantera döden på det viset för ett barn.
 
Han fick sedan en fin begravning. <3
  (null)
 
Kaniner är ju flockdjur så direkt samma kväll/natt så började jag leta febrilt efter en ny kompis till Blomman som blev kvar. På måndagen skrev jag ut i en grupp på facebook för omplacering av kaniner. Bara någon timme efter att inlägget publicerades fick jag svar från en kvinna i Skåne som faktiskt hade en kastrerad hane (som vi var ute efter). Han hade gått i ett hägn tillsammans med fyra andra kaniner, men sista månaderna har dessa dött och Sture blev lämnad kvar ensam.
 
Jag kände direkt att detta måste vara meningen! Sagt och gjort, fick veta lite mer under kvällen från Stures ägare. Han hade blivit väldigt skygg och levde mesta delen av tiden nere i deras (kaninernas) grävda tunnlar. Vi fick också veta att det kanske skulle vara svårt att fånga in honom då han inte var tam.
 
När vi skulle hämta honom...
När vi sedan skulle hämta honom så infann sig direkt en oro, hur ska detta gå? Sture hade inte varit ute sedan kvällen innan. Vi såg honom ingenstans och antog att han fanns nere i någon av tunnlarna. Efter att ha försökt locka med mat, utan någon framgång, hade ägaren en idé om att vi skulle skramla med ett flexirör ner i en av tunnlarna för att "skrämma" upp honom. Det fungerade och ut skuttade en rädd kanin, men det gick snabbt att fånga in honom! Han gömde sig bakom ett hus så jag kunde blockera hans väg med transportburen och Tommy blockerade vägen åt andra hållet. Så det var så skönt att det gick så smidigt. En stressad och rädd kanin är inget som någon önskar sig.
  (null)
 
När vi kom hem...
Efter en timmes biltur var vi hemma igen. Vi agerade lugnt och satte oss och transportburen inne hos Blomman. Vi lät kaninerna få chansen att nosa på varandra först innan vi öppnade buren, men Sture vände rumpan till och vill bara gömma sig. När vi sedan lyfte av locket visade han en annan sida och skuttade runt för att upptäcka sitt nya hem. Blomman var också nyfiken, men försökte visa att hon är den som bestämmer -Sture verkade inte alls ta någon notis om det. Efter några minuter hittade han till huset och höll sig där en stund...
  (null)
Blomman hälsar på Sture...
 
(null)
Locket kommer av & Sture "vaknar till"...
 
(null)
 
Vi lämnade dem själva i lugn och ro och tittade till dem med jämna intervaller. Efter en timme kom Sture ut och började upptäcka sitt nya hem ännu mer. Vi hade lagt fram mat som han åt lite grann av och sedan kom han ut lite mer, men så fort vi rörde oss utanför skuttade han in i huset igen.
 
Efter ett dygn i sitt nya hem kunde jag gå in i hängnet och han satt kvar. Han åt till och med ur min hand! (Morot var visst vägen till hans hjärta). Han la sig sedan ner med huvudet mot mig kanske en halvmeter från mig så jag tog chansen och närmade mig. Jag kunde sedan klappa honom en bra stund -såååå kelen! 
(null)
 
 
Han visar rätt tydligt när vi kommer för nära, då skuttar han i väg...men vilka framsteg bara på lite mer än ett dygn!! Från en "vildkanin"  till att bli en kelgris <3 Alltså han är så fin och Blomman och han verkar komma bra överens! De har tvättat varandra och håller sig nära varann. Sture söker mer kontakt än Blomman -men de verkar trivas i varandras sällskap!
  (null)
 
(null)
 
(null)
 ❤️
(null)
 
Å tänk att en stor sorg & lycka kan bakas samman i samma situation <3
 
Första dagarna...
Jag har tillbringat flera timmar varje dag ute hos kaninerna för att han ska vänja sig, både vid människor som sådana, men även med just oss. Jag har försökt att utmana honom lite mer varje dag med sällskap från oss människor. Efter 3,5dygn hos oss kom första dagen som han inte gömde sig inne i huset utan var ute hela dagen. Vilken lycka! Jag har fått bort en hel del av de allra värsta tovorna i pälsen, men tänker att när han släpper vinterpälsen så hjälper jag honom ännu mer på traven så ska vi bli av med alla tovorna!
 
Nu kommer också fram när jag kommer ut (vankas gott gräs eller annat smarrigt)...
 
Efter en vecka hos oss...
 Nu har Sture acklimatiserat sig bra, han har lärt sig att det vankas mat när jag kallar...eller lite mys ❤️ så då kommer han. Men fortfarande är han lite ängslig & vi har mer pälsvård framför oss 😅 ..Han & Blomman kommer bra överens och är gärna nära varandra! Tänk så bra det blev! Det var verkligen meningen att han skulle komma till oss! 🙏❤️
 
(null)
 
 
 
 
Nu efter 1,5vecka så håller de sig alltid nära varandra och tvättar varandra <3
 
 
 
Visa fler inlägg