iframe { height: 1px; width: 1px; }

Bokrecension

Dina färger var blå
 
Marcus Jarl (2021)

 

 

Det här ingen vanlig bok. Det är en fantastisk, annorlunda o sorglig historia. En vacker historia mitt i allt det sorgliga -äkta men nästan på ett obehagligt vis eftersom den kryper under skinnet. 

 

Det är en relationsroman med Lina i huvudrollen. Hon är gift med Samuel, men har aldrig släppt sin första kärlek Ted. Samuel o Lina lever i vad jag ser som en dysfunktionell relation med lögner, ångest och kontrollbegär. En längtan om att kärleken faktiskt ska bestå. 

 

Den är intensiv och kontrastrik.

 

En dag kommer Ted tillbaka, men med budskapet att han har cancer och bara tre månader kvar att leva. Han vill tillbringa sin sista tid med Lina, som han bara lämnade utan ett ord sist de sågs.

 

Jag kände karaktärernas ångest men samtidigt en frustration över "vill en leva så som Lina & Samuel gör?"… i någon slags förnekelse, misstro o samtidigt en oavslutad kärlek till en annan människa.

 

Boken tänjer på gränserna och gestaltar kraften i det förflutna, att hålla kvar, samtidigt som det förtär. Att vältra sig i det -utan möjlighet att gå vidare…Att bli berövad färgerna i livet & bara ha det svart/vita kvar. Att få ett avslut, om smärta -både fysisk o psykisk & att hitta sätt att hantera den.

 

 

(null)