Fredagsfunderingar...
För en vecka sedan hade vi FACETIMEMIDDAG med min mamma & sambo. Idag har vi ätit sushi allena & i skrivande stund ligger jag i hammocken och njuter av koltrastarnas sång i kvällssolen (mannen e på larm så jag passar på att blogga).
Behovet av att stanna upp.
Filosofera.
Drömma.
Njuta.
Har aldrig känts så stort som nu. Det är inte så ofta jag verkligen kan släppa garden och bara vara. Vara jag. På mina villkor.
Alltför ofta ska det anpassas efter andra. Om än omedvetet så vill jag gärna passa in. Kan känna mig ledsen när jag inte gör det. Kan lika gärna inte bry mig.
Det beror så klart på hur tjockt skalet är just då.
Tidigare har jag använt bloggen mer som en ventil, men i ekorrhjulet så har det fallet bort... men inte utan att jag saknar det.
Det är ett fantastiskt sätt att drömma sig bort, ta bort det som skaver eller förstärka det som är bra! Men lika hårt kan det slå mot den där känslan att passa in i andras förväntningar...
Ogillar hur sociala medier har makten att både sänka & höja. Vilken makt det besitter att bryta ner & söndra på samma sätt som det också kan upphöja & lyfta.
Jag har känt av både och -som alla andra. Reser mig precis ur en svacka & hoppas återigen att jag ska blivit starkare med ett hårdare skal.
På tal om vardagen så har jag köpt nya glasögon idag 😎🤓 om 3-4veckor får ni se schnyggingarna från SYNSAM i Lund som för övrigt var så superprofessionella att jag aldrig kommer att gå någon annanstans
igen!
Puss å kram