Ett steg närmare sanningen...

Att lära känna sig själv, på riktigt, det inte så lätt som det verkar...uppenbarligen. Inte så konstigt eftersom människan är extremt komplex, men jag känner ändå att jag börja närma mig min kärna och börjar lära känna mig på djupet...
 
Det är så spännande att spegla mig själv genom andra. Bara ta bloggen som ett exempel -jag skriver något som ni sedan tolkar och återger till mig personligen. Det har många gånger fått mig att se mig själv på nya sätt och ibland stämmer det inte lika bra...
 
Men jag har kommit underfund med att jag är nog ganska genomskinlig, det jag skriver här -så är jag...Det är ups and downs. Det som har hänt det hänger oftast inte kvar utan jag är en extrem "här & nu" människa. För varför ska jag lastas av det som varit -det behöver inte påverka mig nu -om jag inte vill förståss...
 
I bokklubben läser vi just nu en väldigt spännande bok, på engelska, som fått mig att gå ytterligare lite ner i djupet och faktiskt triggat igång dessa reflektioner....
 
Bildresultat för the courage to be disliked
Jag är bara precis i början, men nu handlar det mycket om att vi KAN förändra våra liv -om vi vill & att det förflutna inte behöver påverka vem/hur vi är just nu... och det stämmer! Jag finns bara HÄR & NU <3 Varför ska jag då lägga energi på hur det var igår?
 
Jag kan tänka mig att det är provocerande att jag är så här och nu och att mina ytterligheter kanske sticker i ögonen på somliga. Att jag ena dagen kan vara nere och beklaga mig för något för att nästa dag vara sprudlande. Men så är det för mig! Det är inget jag hittar på eller ens vill förändra! Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna och tar åt mig energier från min omgivning vilket också får mig att följa med i min omgivnings svängningar...och det bästa är ju att vi behöver inte vara likadana allihop <3 Det är ju det som skapar glädje -mångfalden <3
 
Puss å kram