Precis så är det -det är ju jag!
Igår fick vi ett spontanbesök av fina Emelie o Johan ❤ snackade lite, lyssnade på musik o planerade inför SaturdayNightFever-festen som bara är en MÅNAD bort (samma dag som spin of hope ;) )
Det bästa var faktiskt Emelies kloka funderingar om mig utifrån bloggen, då vi inte ses varje vecka så kan en hålla sig uppdaterad via sociala medier också... o tänk att få se (höra) en tolkning av sig själv utifrån -det fick jag! Å det stämde verkligen klockrent! Så pass att jag känner att jag måste dela den med er också -eller för att dessa tankar ska implementeras hos mig ännu mer...
Hursomhelst Emelies reflektion, med mina ord, var att jag verkar sätta upp höga ideal..normer...så jag kanske tenderar att försvinna själv... å det var verkligen huvudet på spiken! Att leva efter omgivningens förväntningar, eller vad en tror att andra förväntar sig...att anpassa sig själv efter omgivningens låda istället för att låta omgivningen anpassa sig efter mig ;)...
Senast igår stod det tydligt för mig att en stor del av min inre stress bygger på att jag faktiskt glömmer bort mig själv...det jag gör...gör jag ofta för andra... Jag tillåter mig sällan att bara gå in i min egen bubbla o bara vara... utan jag måste först leva upp till alla ideal... men Näe vet ni vad!? Nu ska jag bryta de bojorna o hitta tillbaka till mig själv -på riktigt- igen!
Denna bilden är från maj i fjol, men den har etsat sig fast i mitt minne -för den är så kraftfull!
DÅ för snart ett år sedan ville jag hitta tillbaka till min träningsglädje och slippa prestationsångest...nu är det inte det jag letar efter...utan att släppa ner axlarna och BARA vara jag <3 Ni som vill läsa mer om hur jag tänkte då (maj 2016) är här en länk till inlägget <3
Nu önskar jag er alla en riktigt härlig lördag -oavsett vad ni gör, glöm inte bort dig själv!
Puss å kram