iframe { height: 1px; width: 1px; }

Du är vad du äter o blir vad du ser...

Häromveckan hade jag ett jättemaraton på Netflix...jag såg hela säsong 1 med Jessica Jones på några dagar... Men jag jag inte utan påverkan... Det var Tommy som gjorde mig uppmärksam på det..

Det är ingen positivt upplyftande serie utan det handlar alltjämnt om elände. Även fast en del heroism är positivt. Men det slog mig att detta maratontittande fick mig ur balans så pass att jag blev nedstämd...

Nu vågar jag knappt snegla på någon ny serie utan tittar hellre på filmer som har en början, en mitt o ett SLUT! En feelgoodfilm ger så oerhört mycket mer än en melankolisk heroistisk serie, även fast jag gillar de också...

Men jag har sagt det tidigare o kommer säkert att säga det igen, men jag är som en svamp för omgivningens känslor...och uppenbarligen även för filmers influenser...

Det får mig att dra paralleller till barnen... Vad ser de? Hur påverkas de?

 

Men de sista dagarna har vi faktiskt förgyllt en del kvällar med filmer istället -hoppat över serierna och sett komedier istället! Det efterlämnar en känsla glädje men samtidigt ett "avslut". En serie bara fortsätter och fortsätter, medan en film ger en ett, förhoppningsvis, tydligt och bra slut!

Ikväll blev det "The intern" -från förra året och helt klart sevärd! Som efterlämnar både en känsla av harmoni och glädje! <3

 Å vet ni vad! Det är ju freeeedag imorrn!
 
Puss å kram