Vaddå ångest?!
Sakta kryper den sig på....SOCKERMONSTRET! Det där jäkliga sattyget som biter sig fast och vägrar släppa taget! Likt en fästing, som först när den sätter sig fast knappt märks, men efter ett tag så kliar det och blir obehagligt...Liksom det där jäkla sockermonstret! Till sist har det tagit över igen! Trots det blir jag lurad gång på gång på gång. Ja, men vaddå?! Jag klarar att äta lite grann...men det är fasen omöjligt!
Nu sista veckan har jag istället tänkt "ja men jag vill ju äta..." tror jag blivit ännu mer uppäten av det där monstret. Nu sitter klorna så djupt rotade att det kommer bli ännu svårare att bli av med det! Nu gäller inga två veckor längre! Det handlar om en livsstilsförändring! Avgiftning hade väl kanske varit på sin plats?! Mitt sockerintag är väl i sig inte "onormalt", men jag vill inte vara beroende av det där jäkla skitsockret! Och det är jag! :(
Med min IBS och vad sjuttsingen mer jag har (förutom Hypotyreos som för övrigt kan skapa/försvåra sockersuget) så märker jag stor skillnad när jag äter mycket vitt mjöl (gluten), men även socker... jag sväller som en vet inte vad...ser ut som jag går från icke-gravid till gravid i femte månaden.. Det skapar också ångest att svälla som en ballong!
Så nu en gång för alla ska jag försöka ge upp godis, gluten och tvinga iväg sockermonstret långt bort!! Men så tänker jag alltid...när jag är bortbjuden...då är det okej...Men egentligen så är det ju inte det! En gång är ingen gång kanske...men inte för mig... :(
Hoppas ni har en riktigt härlig Valborg där ute! Här är det bara vuxna halvan av familjen uppe och lugnet börjar lägga sig... Imorrn är det barnkalas för blivande skolkillen! <3 Hoppas att solen skiner så vi kan upprätthålla våra kalasplaner!
Puss å kram
